Krönika för NWT Xtra Augusti

”Hitta din trädgårds rätta jag

Tidigare i somras anordnades ”Tusen trädgårdar”, ett evenemang där vem som helst får anmäla sig för att sedan visa upp sin trädgård för allmänheten. När jag tittade på alla vackra trädgårdar slog mig tanken; Tänk om vi skulle vara med om ett par år? Eld och lågor la jag fram förslaget för sambon, efter att i tankarna ha gjort en smärre make over av hela trädgården med bland annat rhododendron i olika färger och asiatiska lönnar. Hans försiktiga svar blev att det kanske var dumt att sätta sådan press på sig själv? Trumpet mumlade jag något om att det är bra att pressa sig själv ibland och där dog den diskussionen.

Nu när vi är i sommarens slutskede får jag väl erkänna att han hade rätt. Inte skulle jag orka hålla trädgården så välansad och perfekt som i uppvisningsträdgårdarna. Jag som tycker att ogräset kan få hållas om det inte gör någon skada, att det är mycket roligare med ett gäng auberginer i kruka än den stackars försakade perennrabatten och inte ens ser att gräsmattan börjar bli vildvuxen. Och sedan när har jag det minsta intresse för surjordspartier och exotiska träd?

Kanske är det i slutet av sommaren som man ser vilken trädgård man egentligen vill ha, när drömmar och ambitioner lagt sig och man ser vad man faktiskt har prioriterat?

Det är lätt att låta fantasin skena iväg. Bilden av ens egen trädgård kan vara svår att hålla fast vid då man ständigt ser hur alla andra har det. Faktumet att alla de där andra också ser in på ens egen bakgård påverkar säkerligen också vad man gör med den. Sedan ska trädgården helst passa alla i familjen, den kräver sitt underhåll och utöver det så händer det ständigt saker där som man själv inte har kontroll på. Är det inte bladlöss och sniglar som ställer till det så kommer det väl… en tromb.

Men bara för att någonting är fint eller verkar praktiskt behöver man inte ha det så själv. Om min tes stämmer att det är nu i slutet av säsongen man kan se vilken typ av trädgård man egentligen vill ha, så verkar det som att våra ledord är vildvuxet, ätbart, lättsamt, lite fint och ruffigt. Bonnigt, för att uttrycka det på värmländska. Ogräs i grusgången, högar med plankor och byggprojekt verkar vara sådant vi får leva med. I gengäld så får vi frossa i sallad, potatis, tomater och squash. Att jämföra det med perfekta gräsmattor, perfekta tujahäckar och perfekta vita stensättningar i radhusområden är inte bara dumt, det ligger inte i vårt intresse heller.

Om du tittar ut, vad är det du fortfarande gör i trädgården nu i augusti? Vad är det som har glatt dig mest med den under sommaren?

Där någonstans, i svaren på de frågorna tror jag din trädgårds rätta jag döljer sig.”