Igår var vi på ett vackert dop. Någonstans har jag läst att vi inte unnar oss andliga övningar eller tid för reflektion tillräckligt ofta för att må bra och att människor har ett behov av riter och ritualer som fyller de funktionerna, som vi inte tar på allvar. De är markeringar av vilka vi är, vilka vi har varit och vilket sammanhang är i.
Jag kan känna igen mig i det. Jag har alltid tyckt om att vara i kyrkan och gillar känslan av att gemensamt samlas kring någonting samtidigt som det ofta är stunder då man också får vända sig lite inåt, mot sig själv. Riterna kan vara att fira ett sommarlov, en midnattsmässa, ett bröllop eller kanske en namngivningsceremoni, det som betyder någonting att stanna upp och se och prata om det och känna det tillsammans, oavsett om det är i ett religiöst sammanhang eller inte. Som dopet igår, som var fyllt av kärlek och glädje och känslan av att få säga hej och välkommen till en ny, liten människa tillsammans med många andra som bryr sig lika mycket om honom som man själv gör. Det är fint.
2 comments
Ja, håller med dig. Tror absolut att alla mer eller mindre har en längtan att få vila den gemenskapen som finns i dessa högtider, det för människor samman. Kanske vi till och med känner ett behov av en andlig dimension i våra liv då och då också, även om vi kanske inte alltid förstår att det är just det vi längtar efter.. 🙂 (det gör i alla fall jag!) Tack för många fina inlägg, var bara tvungen att kommentera på detta inlägg också. Hittade nyss hit!/Anniewww.anniesenka.se
Blir bara glad för alla kommentarer, det värmer :)Välkommen hit!Kram Elin